Självbiografie

En gammal väninna till mig skall ha skrivit en självbiograf om sitt liv och vad som ha hänt i hennes liv de senaste åren. Blir så svartsjuk, det har alltid varit min idé att skriva en bok om vad jag varit med om, vad jag har känt och sett under min gång här på jorden. Men Karin hann före mig. Glad för hennes skull. Slänger in en liten recension som någon Anna Andersson Vass skall ha skrivit om boken.

«Karin Angleborg har samlat ett urval självbiografiska dikter och sammanfogat dem till en berättelse om ett liv. Ett tonårsliv fyllt av frågor. En kamp mot självförakt, destruktivitet, oförståelse och självplågeri. Ett sätt att göra upp med sitt inre; att se slutet på det gamla, mörka, ta vara på det fina, vackra och börja om med ljus i både blicken och tanken.» «I mitt eget hörn av det runda rum som kallas Verklighet är från början ett projektarbete i gymnasieskolan som har blivit en utgiven bok. Den ger en färgstark bild av en tjej som växer upp med ett självdestruktivt beteende och ett psykiskt utanförskap, vilket långt senare leder till diagnosen Asbergers Syndrom. Detta är något hon vägrar att acceptera och kampen mot omgivningens behandling av henne under många år utkämpas med hjälp av det skrivna ordet, för att hon tillslut ska kunna acceptera sig själv. Hon vinner diagnosstriden och får den borttagen under hösten 2009, och kan nu både leva ett normalt liv och vara frisk.» Anna Andersson Vass

Har inte läst boken och har inte någon större lust att läsa om hur det är att leva med Asbergers Syndrom för att allvarligt talat så bryr jag mig inte om psykiska sjukdomar. Men skulle jag se den i affären så lär jag inte tveka att köpa den, stötar mina kompisar om man säger så. Iaf till det jag vill komma till är den att jag alltid haft drömmen om att skriva en bok och få den publicerad men jag vet inte riktigt vad jag skall skriva om. Kunde jag rita hade jag gjort en liten barn bok för barn mellan 3-8 cirka. Jag vet att det finns andra folk som kan rita men när man skapar en fantasifigur så vet man hur den är inne i huvudet och jag har ju vissa svårigheter att förklara saker för folk så en barn bok med bilder som någon annan har målat skulle inte fungera för mig.

En självbiografi skulle jag aldrig kunna klara för jag skulle aldrig vilja berätta för mycket om mig själv, vissa lever med flera olika personligheter och jag skulle aldrig vilja visa den sidan av mig som jag kallar "Paulina". Och jag skulle antagligen aldrig bli förlåten av de jag skulle nämna i boken. Vill inte berätta om mitt ledsamma liv och förklara varför vissa folk gjorde si och så mot mig. Det skulle jag aldrig kunna göra. Ungdoms böcker finns det tusentals av och ännu en skulle väl inte vara så himla kul, anser att man måste ha erfarenhet om man skulle skriva om tex mobbning, slagsmål, missbruk eller popularitet och inget av det har jag varit med om, så ni kanske förstår mitt dilemma.

En dröm som Paulina vill dela med sig av